^

Forskare varnar för att barns bästa åsidosätts i vårdnadstvister

Annika Rejmer är filosofie doktor i rättssociologi och arbetar som docent vid Uppsala universitet, på Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK). Hon har skrivit en sammanställning med aktuell forskning kring barn som är föremål för en vårdnadstvist mellan föräldrarna. 

Hon har speciellt tittat på handläggningen och om barnen har blivit delaktiga i den familjerättsliga processen. Orsaken till detta är att både i föräldrabalken och i Socialtjänstlagen stipuleras det att barn ska bli delaktiga i alla beslut som rör barnet självt, samt att ”barnets bästa” ska vara vägledande för alla beslut som rör barnet, men hennes slutsatser är dystra. 

Hon konstaterar att:

Barn som lever i en situation där föräldrarna strider om vårdnad, boende eller umgänge befinner sig ofta i en mycket svår och utsatt situation. Föräldrar som strider om vårdnaden har inte sällan egna svårigheter och problem i sina relationer. Barnets utsatthet behöver därför ses ur ett brett perspektiv där både våld, missbruk och psykisk sjukdom kan förekomma.” 

(Alla citat är hämtade ur: http://www.allmannabarnhuset.se/wp-content/uploads/2013/12/Sammanstalld_kunskap_i_projektet_Barnets_rattigheter_i_vardnadstvister.pdf)

Allt fler och infekterade vårdnadstvister

Detta ska ses i ljuset att vårdnadstvister har ökat avsevärt under senaste år. Bara under de senaste 10 åren har antalet fördubblats, rapporterar tidningen Dagens juridik. Under 2005 var de 2.628, nio år senare; 2014 var de 5.692 och 2016 var de så många som 6.324. De har dessutom blivit mer infekterade, menar tidningen som har tagit del av av Familjerättsbarometern en undersökning, där 176 advokater som framför allt arbetar med vårdnadstvister, berättar om allt svårare vårdnadstvister. Med tanke på de många vårdnadstvister som äger rum, är det många barn som blir föremål för tvisten, med andra ord många fler än de 6.324 fall av vårdnadstvister som skedde 2016. 

Barnen blir sällan involverade i beslut som rör dem i strid med lagen

Rejmer lyfter fram det faktum att trots att lagen säger att barn ska vara delaktig i alla beslut som rör barnet själv, är det endast en tredjedel av Sveriges kommuner som de facto talar med barnet när det kommer till beslut som ska fattas om dem. Domstolarna gör nämligen inga egna utredningar när det kommer till alla beslut som rör barns vårdnad, boende och umgänge, men överlåter det till kommunernas socialtjänster som gör dessa utredningar för domstolarnas räkning. Och när domstolarna inte talar med barn (i förlängningen när inte socialtjänsten gör det) förutsätts det att ”det är bra för barn att ha nära kontakt med båda sina föräldrar.” Och skulle det vara någon av föräldrarna som hävdar motsatsen; att barnet inte mår bra av den andra föräldern, har just den föräldern bevisbördan. 

Det innebär att föräldern ska kunna visa att det är sannolikt att barnet löper risk för framtida men vid en fortsatt kontakt med den andra föräldern. Om inte detta kan bevisas kan inte barnets kontakt med den anklagade föräldern begränsas.

Dessutom konstaterar Rejmer att det inte finns något egentligt skydd för det barn som riskerar att fara illa i vårdnaden, boendet eller i umgänget med en förälder som riskerar barnets fysiska eller psykiska hälsa. Hon hänvisar till tidigare forskning gjord av Kaldal:

Kaldal har undersökt förutsättningarna för att bereda barn skydd från en förälder som medför risk för barnet. Kaldals undersökning visar att bedömningen av om en förälder innebär en risk för barnet görs utifrån begreppet barnets bästa som presumerar att bäst för barn är att ha en nära kontakt med båda föräldrarna. Barnets bästa är dock ett öppet begrepp som lämnar ett stort tolkningsutrymme för vilka faktiska förhållanden som motsvarar lagens krav på risk.

Summa summarum, finns det få om ens några skyddsmekanismer för barn om det visar sig att de riskerar fara illa med en förälder som inte är bra för barnet.

Stort behov av juridiskt ombud som för barnets talan

Om vi återgår till frågan om var barnet hamnar när föräldrarna är helt uppslukade av sin inbördes tvist om vårdnaden om barnet och som riskerar att få barnet att må dåligt – är behovet av ett juridiskt ombud ett växande behov. Det krävs professionella jurister som kan ingripa för barnets bästa ska tas till vara i de alltfler och alltmer infekterade vårdnadstvisterna.

Källa: Sammanställning av aktuell forskning, kunskap och lagstiftning att användas i projektet; 

”Barnets rättigheter i vårdnadstvister” med fokus på projektets förbättringsområden; Handläggningsordningen, Barns delaktighet i familjerättsliga processer, Insatser för barn och föräldrar, skriven av Fil.Dr. Annika Rejmer.

Kontakta oss redan idag för en inledande gratis rådgivning.



25 okt 2018